Och det gör mig så förbannad. Om nån anger frimärkssamlande som intresse eller tillbringar veckor med att reparerar gamla bilar eller så inte fan är det nån som hojtar "förspilld kraft!". Om nån sitter i ett gömsle och glor efter fåglar, inte fan skriker man "bortkastat!".
Men när det handlar om mangling, eller stickning eller virkning så är det lite gulligt och pittoreskt men i grunden bortkastad, förspilld tid. Och den attityd går igen när man ser på priserna av kvinnligt hantverk. Fem kronor för virkade dukar som ligger i hög efter hög på Myrorna och Kupan landet runt. Så jag blir glad att det blir högre och högre priser på vantar, mössor och dukar och jag SKA bli bättre på att faktiskt köpa hantverket när jag ser nåt jag gillar. och för mig ger virkning och mangling glädje NÄR jag gör det i första hand. Och naturligtvis är det ju kul om det också uppskattas av andra, men det är inte mitt huvudsyfte.
Så hur kan nåt vara bortkastat eller förspillt när det ger glädje i stunden? När det tjatas så om mindfullness, är då inte mangling den absoluta toppen av själsnärvaro?
3 kommentarer:
Precis! Det är imponerande, hantverket bakom de virkade/knypplade spetsdukarna på loppis. Brukar få med mig några hem också, i värsta fall kan de kosta upp emot 15 kr. Det är ett skämt!
Extrakusin Hanna
Här kommer ett inlägg i manglings-debatten. Faktum är att manglad bomull håller sig fräscha längre och sparar utrymme i skåpen och ärligt alltså, att hänga fram en skrynklig diskhandduk!?? Huva.
Tiden man står och manglar, tänker man, filosoferar man, planerar man.
Förspilld kraft? Bara för dem som bara kan göra en sak åt gången. ma
Du och jag Emma! Jag har precis återupptäckt manglingen. Mangling som mindfulnes. Jag gillar det!
Skicka en kommentar